Vi flyttade över jullarna och de två mindre frontosorna förra helgen. Vi tyckte att det borde vara bättre att låta de små, som varit lite nedtryckta i det provisoriska Tanganyika-akvariet, få flytta in och göra sig hemmastadda först. Vi kände oss också lite tvekande inför att överhuvudtaget lägga i de stora; kommer de att se de betydligt mindre cikliderna som mat?

Samtidigt upptäckte vi att det var ganska höga värden med nitrit i det nya akvariet. Detta var i och för sig väntat, men kom lite tidigare än vad jag trott. Vi gjorde ett par delvattenbyten, hällde Nitrivec i filterutrymmet och flyttade dessutom över det ena ytterfiltret (Fluval 405) från det provisoriska Tanganyika. Detta tog hand om nitriten som var i stort sett borta på två dygn.

Det började också bli lite alger på stenarna i Tanganyikaakvariet, så vi kände att det var dags för ett par Ancistrusmalar. Inte så korrekt i ett Tanganyikaakvarium, men de håller sig ganska osynliga, så man kan tänka bort att de finns där…

Igår bestämde vi oss trots allt att flytta över de två återstående frontosorna. De var inte glada, ensamma i det gamla akvariet, utan höll sig gömda och matvägrade. Utan att lägga allt för mycket mänskliga känslor på fiskarna, måste man ändå säga att det blev ett kärt återseende. De cirklade runt och närmast gned sig mot varandra, och de tre mindre har sedan dess hållit sig ganska nära varandra. De simmar runt betydligt mer än i det lilla 250-litersakvariet. Den stora hannen (vi antar att det är en hanne eftersom han är klart störst) har hittat en favoritsten att stå under, men även han är betydligt livligare i det större akvariet.

På kvällen när bara det svag blå nattljuset var det enda som lyste upp akvariet, kunde man se frontosorna nästan ”dansa” i vattnet. Magiskt.
Alla fiskar var kvar på morgonen…