Arkiv för april, 2011

Tanganyika klart

Stefan

Tanganyika-akvariet Tanganyika-akvariet

Våren närmar sig, och vi insåg att de ursprungliga planerna för Tanganyika-akvariet med grottor och klippformationer började känns inte bara väl ambitiöst utan närmast oöverstigligt. Att ha fiskarna kvar i det provisoriska 250-litersakvariet kändes inte heller rimligt. Så vi bestämde oss för att slänga i Back-to-nature-bakgrunden igen, komplettera med delar av de redan påbörjade egna byggnationerna och sedan lägga i några riktiga stenar som vi också redan hade på lager. En dryg vecka senare var allt på plats. Inte riktigt som planerat, men det känns ändå överraskande bra.
Efter ännu en vecka med ”tomkörning” med delvis gammalt akvarievatten och Nitrivec, kände vi oss redo att stoppa i några fiskar. Vi hade tidigare siktat in oss på de fulsnygga Altolamprologus, hästnosciklid och orangegula Apelsinciklider för att få lite färg. Tanken var att de algbetande hästnosarna skulle hjälpa till att hålla borta alger, men vi blev avrådda av den fantastiskt kunniga Marianne på Djurmagazinet i Umeå. Hästnosciklider, liksom mina favoriter Tropheus måste matas med proteinfattig föda för att inte få förstoppning och bli sjuka. Och alla andra Tanganyika-fiskar vi har är köttätare och växer dåligt på proteinfattig kost. Det får antagligen bli ett par malar som får ta hand om algerna i alla fall…

Altolamprologus compressiceps, Chaitika

Altolamprologus compressiceps

Neolamprologus leleupi

Neolamprologus leleupi


Fyra Altolamprologus compressiceps Chaitika och åtta Neolamprologus leleupi (Apelsinciklid) blev det som start.

Ranitomeyorna har flyttat

Stefan

Ranitomeyorna har nu flyttat till det stora grodterrariet. Lite trassligt var det att få dit dem. Vi började med att helt enkelt ställa in det lilla skåpet i det stora för att låta dem upptäcka den större världen på egen hand. Efter ett par dagar insåg vi att det inte riktigt fungerade eftersom ett par av grodorna var nöjda med sina gömställen i det mindre skåpet. Vi fick riva skåpet bit för bit och försöka hitta deras gömställen i bakgrundsbarken. Jag ställde in den i det större skåpet och några timmar senare hade alla hoppat ut.

Ranitomeyor i en bromelia

Ranitomeyor i en bromelia


Det är inte lätt att få syn på dem i det stora skåpet. Då och då ser man en groda eller två sittande framme, men oftast är de rätt osynliga. Åtminstone än så länge. De verkar trivas i alla fall. Vi hör grodsång emmellanåt och två av dem hade något för sig i en bromelia.

Fler grodbilder

Stefan

Ranitomeya ventrimaculata red Ranitomeya ventrimaculata red Ranitomeya ventrimaculata red

De små ventrimaculatorna är ganska skygga. Man får sitta en stund om de ska våga komma fram. Men det gör man gärna. Det går nästan inte att beskriva vilken otroligt häftig färg de har i verkligheten. Metallic-effekten kommer inte riktigt fram i fotona.

Lilla grodterrariet Lilla grodterrariet
Det lilla terrariet har en enkel men ganska effektfull inredning med bra djupkänsla. Korkbark på bakväggen och delvis även på vänstra sidoväggen. Den sitter limmad och fogskummad på en plastskiva som jag ställt in i skåpet. På botten ligger lekakulor, vitmossa och boklöv. Slutligen en mopanirot, en sten och några växter, både äkta och några fusk. Belysningen är en Repti Glo 2.0, kompaktlysrör. Bakom ljusrampen ligger en tidursstyrd datorfläkt och under skåpet ligger en värmematta. Fukten får vi stå för manuellt: handspruta med osmosvatten.

Nya pilgiftsgrodor har flyttat in

Stefan

Ranitomeya ventrimaculata red Ranitomeya ventrimaculata red Ranitomeya ventrimaculata red Ranitomeya ventrimaculata red Ranitomeya ventrimaculata red Ranitomeya ventrimaculata red
Fem stycken otroligt vackra Ranitomeya ventrimaculata red (Ranitiomeya Amazonica) har flyttat in i vårt lilla grodterrarium. Metallicglänsande och med graffitiben! Vi tänkte först sätta in dem i det stora, men bestämde oss för att istället göra ny inredning i det lilla 30×30 istället som första boplats. Både som karantän och för att vi lättare ska ha koll på att de äter. De är ju så små att de nästan kan komma bort i det stora… (Kroppen är knappt 1,5 cm.)
De hoppade runt kanska hysteriskt första timmen. Nu, dagen efter, är de betydligt lugnare och verkar ha funnit sig tillrätta. Sitter framme och studerar omgivningen ganska intresserat. Läs under GRODOR/Våra grodor om du vill veta mer om arten.