Arkiv för kategorin ‘Fiskar’

Gröna rummet är avvecklat!

Stefan

Efter sommaren har vi kommit fram till att vi måste riva vårt gröna rum. Vi hinner inte njuta av rummet utan det känns just nu mest som jobb och ansvar. Så efter moget övervägande bestämde vi oss för att avsluta det stora paludariet och alla akvarier. Grodorna tänker vi däremot behålla.
En del i beslutet är att grodterrarierna måste rivas eftersom de inte håller tätt. Vi har fukt på fel ställen och det syns mögelprickar på undersidan skåpet.
Vi kommer att bygga ett nytt större skåp för samtliga grodor med innehåll från paludariet och de nuvarande skåpen. Det nya skåpet får en bättre placering i vardagsrummet där vi förhoppningsvis kan njuta av det bättre.

Monsterfiskarna tar över

Stefan

Salvini med yngel
Det gick lika illa som vi befarade i Centralamerika. De mycket aggresivt vaktande Salvinisarna stressade ihjäl eldbukarna och därefter de andra fiskarna i akvariet förutom malen, men den håller sig också undan och akvariet har börjat gro igen med alger. Men ynglen växer…

Salviniyngel

Stefan

Det är snabba förändringar i Centralamerika-akvariet just nu. För en dryg vecka sedan vaktade eldbukarna yngel och var synnerligen aktiva. Men som jag misstänkte sjönk antalet yngel för varje dygn och snart var det inga kvar. Mer förvånande var att även de vuxna eldbukarna ”försvann” – bakom en rot i vänstra hörnet.
Ena hanen andades hysteriskt och saknade helt aptit. Även en av honorna verkade inte vara i full form. Eftersom magen var uppsvälld på hanen och han inte visade något intresse av att försvar sig när Salvinihanen var framme och puttade, misstänkte vi sjukdom och flyttade över honom till ett tillfälligt sjukakvarium för bevakning i lugn och ro. Hoppas det inte är något allvarligt. Vattenvärdena i akvariet är helt OK.

Salvinipar vaktar yngel Salvinipar vaktar yngel

I kväll upptäckte jag att Salviniparet, efter en dryg månad i akvariet, har fått yngel. De håller till i högra delen av akvariet och alla andra fiskar håller sig i vänstra delen. Då och då gör salvinihannen en räd för att jaga bort närgångna fiskar som inte förstår sitt eget bästa.
Det här blir spännande att följa.

Eldbuksyngel

Stefan

Eldbukar med yngel

Ett av eldbuksparen har fått yngel för första gången. De har ett tufft jobb att försvara ynglen mot salvinerna som är oerhört glupska. Vi provade tidigare att mata med några mjölmaskar och hanen tog tre stycken på raken innan någon eldbuk hann reagera. Han hann inte svälja utan ett par av larverna hängde ut ur munnen.
Leken har stuvat om lite i akvariet. Nu håller båda eldbuksparen till i vänstra delen av akvariet och de båda salvini-cikliderna har blivit kompisar och flyttat till en grotta i högra delen. Än så länge fungerar alla fiskarna tillsammans. Men ynglen får det nog tufft.

Impulsköp

Stefan

Vi brukar planera och tänka igenom alla inköp, både när det gäller gröna rummet och annat. Den enda fisk vi köpt på impuls var vår black ghost, en fascinerande liten svart sak som fladdrade runt i djuraffärens akvarium. Eftersom den hörde hemma i det SA-akvarium vi höll på att inreda med fisk slog vi till. Den har nu utvecklats till en närmare 30 cm lång och 6 cm hög majestätisk och fortfarande lika fascinerande fisk.

Cichlasoma Salvini Nu har vi gjort det igen. Impulsköpt ett par fiskar när det enda vi var ute efter var lite frusen artemia. Den här gången var det några nyanlända Cichlasoma Salvini som vi blev presenterade. En vacker och ovanlig SA-ciklid som blir omkring 15 cm enligt säljaren. En snabb koll visade att den snarare var en CA. Namnet kändes bekant och den såg fin ut så vi slog vi till på ett par. Kan vara roligt med något annat än eldbukar i vårt CA-akvarium eftersom tigercikliderna ser ut att bli kvar i vårt SA.

På kvällen googlade Ingela lite mer på fisken och upptäckte att vi tydligen köpt 25 centimeters monsterfiskar som äter allt mindre än den själv och även biter ihjäl sin egen sort. Hon drömde mardrömmar hela natten…

Lite mer efterforskningar nyanserade bilden. Denna CA-ciklid, som 2002 röstades fram som den vackraste CA/NA-cikliden av Nordiska Ciklidsällskapet, blir sällan mer än 15-20 cm i akvarium. Den är starkt revirhävdande, och andra revirhävdande fiskar i akvariet får inte vara för fega, men den brukar inte bry sig så mycket om fiskar som bara simmar runt. Det är en rovfisk som äter det mesta, även små fiskar.

Även om vi dagen efter funderade på hur vi skulle få upp dem ur akvariet igen, har vi nu beslutat att de nog får stanna kvar. Vi har gott om gömställen och bra revir i akvariet, så det borde finnas plats för dem. Vi får hoppas att de sköter sig…

Eldbukarna leker

Stefan

Vi hade turen att få två par av eldbukarna. Paren håller ihop och kämpar för sina revir. Det ena paret har lekt en gång, eller åtminstone lagt rom. Dagen efter var rommen borta så några yngel blev det alltså inte. Fantastiska färger på eldbukarna nu, speciellt då hanen blåser upp sig och försöker se farlig ut.

Eldbuk vaktar rom Eldbukspar som vaktar rom. Vaktande eldbuk

Lite blandade fiskbilder

Stefan

Eldbuk Aequidens metae i SA Vincent, Aequidens metae Tigerciklider, Cichlasoma spilurum Tigerciklid, Cichlasoma spilurum

En varm sommar

Stefan

Efter en sommar som till stor del tillbringats på annan ort, är vi nu tillbaka hemma. Tack vare goda vänner som hjälpt till med matningen har både grodor och fiskar klarat sommaren trots hög värme. Vi har kört samtliga fläktar i stort sett heltid och stängt av metallhalogenlampan och de lysrör som normalt är tända mitt på dagen.
Men det hjälper inte mycket att ventilera för fullt när det är 28 grader i rummet och nästan lika varmt ute. Tidvis har termometern i grodterrariet visat strax över 30° vilket är alldeles för högt. Eftersom skåpen är så stora har det förhoppningsvis funnits några ställen med lägre temperatur. Alla grodor verkar i alla fall klarat sig. Det är bara en av Ranitomeyorna vi inte säkert sett än. Men det behöver inte betyda något eftersom man inte ser så mycket av dem överhuvudtaget och det är svårt att hinna identifiera vem det är man ser.

Matning kan vara ett problem när man är bortrest. Till akvarierna kan man använda pellets och foderautomater, även om Tanganyika-fiskarna inte visar något större intresse för den maten. Men fiskar klarar sig i alla fall några dagar eller en vecka utan mat. Det är lite värre med grodor som vill ha mat lite mer regelbundet. Och levande.
En del flugor och hoppstjärtar brukar klara sig en tid utan att bli upptäckta av grodorna. Så det finns nästan alltid en liten matreserv. Annars har vi löst det så att vi tejpat nät på en plastburk med bananflugor. Förhoppningsvis springer då några flugor ut då och då samtidigt som det kläcks nya efterhand. För att inte stressa de stackars grodorna har vi också valt att sätta tejp runt de annars transparenta plastburkarna. Det har fungerat relativt bra och grodorna har som sagt överlevt sommaren.

Som en kort uppföljning på inlägget från 29 maj, kan vi rapportera följande:

Grodterrariet
Terrarierna är tätade! Lagningen 29 maj fungerade och vi har kunnat låta vattnet flöda i vattenfallet och haft epiweb-vattning hela sommaren.
Mossan har tagit sig fläckvis i grodterrarierna, men inte alls så bra som vi hade hoppats.

Tanganyika
Vi kompletterade med ett lekvuxet par Neolamprologus brichardi (Prinsessan från Burundi) i mitten av juni. Det är alltid lite spännande att komplettera med nya fiskar i ett akvarium med etablerade fiskar, men det här gick bra.
Ett par apelsinciklider försvann redan i början av sommaren, men i övrigt lever och mår alla fiskar fint.
Akvariet är mycket rent från både avfall och alger trots att vi tycker oss mata ganska ordentligt.
Tanganyika-fiskarna är relativt livliga och aktiva, men visar inget socialt intresse, dvs intresse för oss utanför akvariet.

Centralamerika
Ancistrushanen dök aldrig upp mer, så vi kompletterade med en ny hane i mitten av juni.
Algerna är under kontroll, men akvariet ser inte helt fräscht ut. Växterna är lite tråkiga.
En av algätarna växte mycket dåligt och nu efter semestern är den borta. De två andra ser pigga ut, men man borde kanske egentligen ha några till eftersom det är en stimfisk.
Eldbukarna håller sig oftast lite tillbakadragna tills vi kommer in i rummet då de ofta ställer sig vid glaset och tigger mat. Dvs ett helt annat beteende än Tanganyika-fiskarna.

Sydamerika
All fiskar verkar må bra. Växterna ser lite hängiga ut och det finns en del tofsalger. Den minskade belysningen under sommaren och ormbunkarna som växt okontrollerat ovanför och skuggat vattnet är en trolig orsak.

Frid och kaos

Stefan

Att hålla akvarier och grodterrarier är som en ständigt vinglande gång mellan lycka och fascination till olyckor, oförklarliga plötsliga naturfenomen och kaos. Att sitta inne i gröna rummet och höra porlandet från ”vattenfallen” är oerhört fridfullt. Men de senaste veckorna har tiden i rummet mest inneburit jobb. Och inte minst frustration över att inte veta hur man ska åtgärda problemen.

Grodterrariet
– Det stora grodterrariet håller fortfarande inte tätt efter två nya lagningsförsök.
Idag har jag rivit upp botten på den högra delen och upptäckte ett hål i silikonlagningen som inte syntes, eller gick att nå, från det vänstra skåpet. Håller tummarna för att det fjärde lagningsförsöket ska fungera.

+ Galactonotusarna, som nu i snart en månad tvingats bo i det lilla 30-centimetersskåpet, verkar trivas alldeles utmärkt. De klättrar runt mest hela dagarna och vi kan inte se något bråk. När vi kommer med plastglaset med dagens bananflugor, ställer de nästan upp sig på rad och äter ur handen.

– Ranitomeyorna har hållit sig mycket osynliga sedan de kom till det stora grodterrariet. Ett tag trodde vi att alla utom en hade dött.
+ Sedan började de visa sig då och då och ibland har flera stycken varit framme samtidigt. Eftersom vi har kännetecken på dem, har vi sett att alla troligtvis finns kvar och att de bara är lite försiktiga.
– Efter att jag idag har rivit ut bottnen i deras skåp är vi antagligen tillbaka till den gömda tiden.

Tanganyika
+ Frontosorna verkade mycket nöjda med att få ett nytt akvarium, med bättre inredning, simutrymme och vattenkvalitet.
– Nästan omedelbart återgick de till sitt beteende att hålla sig gömda bakom en sten hela dagarna och mer eller mindre matvägra. Efter en konsultation hos vårt fiskorakel Marianne på Djurmagazinet i Umeå, kom vi fram till att det antagligen beror på flytten. Frontosor är enligt Marianne oerhört känsliga, det kan räcka med att man köper en ny soffa eller har många gäster på besök för att de ska känna sig osäkra. Vi får hoppas att det stämmer och att de blir trygga med tiden.
– För några veckor sedan började stenarna täckas av bruna alger och de nyinsatta malarna verkade inte bry sig om dem.
+ Nu ett par veckor senare är algerna i stort sett helt borta.

Centralamerika
+ Eldbukarna växer och är nu alla över fem centimeter. De simmar inte runt lika mycket utan har hittat olika gömställen/revir som de ofta bevakar. Vid matning kommer alla fram.
-/+ Ancistrusarna har varit ganska osynliga. Hanen har vi inte sett på flera veckor. Detta hände även när paret bodde i det provisoriska Tanganyika och då berodde det på att han vaktade ägg/yngel någonstans.
– Som jag tidigare skrivit har växterna sett lite tråkiga ut trots gödning med PMDD. Många hade svart beläggning med tofsalger på bladkanterna. Det började också bli en grön matta på gruset och på klippan under vatteninloppet. Efter tillskottet med nya lysrör, som jag trodde skulle gynna växterna, upplevde vi det som att algerna tog över hela akvariet.
+ Till slut bestämde jag mig för 3 dygns total mörkläggning, även om det inte sägs påverka tofsalger så mycket. Efter detta var en stor del av algerna borta. Efter införskaffandet av ett par nya fräscha växter och tre siamesiska algätare, har algerna på bara ett par dagar minskat till en klart hanterlig nivå.

Alla fiskar på plats i Tanganyika

Stefan

Vi flyttade över jullarna och de två mindre frontosorna förra helgen. Vi tyckte att det borde vara bättre att låta de små, som varit lite nedtryckta i det provisoriska Tanganyika-akvariet, få flytta in och göra sig hemmastadda först. Vi kände oss också lite tvekande inför att överhuvudtaget lägga i de stora; kommer de att se de betydligt mindre cikliderna som mat?

Samtidigt upptäckte vi att det var ganska höga värden med nitrit i det nya akvariet. Detta var i och för sig väntat, men kom lite tidigare än vad jag trott. Vi gjorde ett par delvattenbyten, hällde Nitrivec i filterutrymmet och flyttade dessutom över det ena ytterfiltret (Fluval 405) från det provisoriska Tanganyika. Detta tog hand om nitriten som var i stort sett borta på två dygn.

Det började också bli lite alger på stenarna i Tanganyikaakvariet, så vi kände att det var dags för ett par Ancistrusmalar. Inte så korrekt i ett Tanganyikaakvarium, men de håller sig ganska osynliga, så man kan tänka bort att de finns där…

Julle Frontosa Frontosa

Igår bestämde vi oss trots allt att flytta över de två återstående frontosorna. De var inte glada, ensamma i det gamla akvariet, utan höll sig gömda och matvägrade. Utan att lägga allt för mycket mänskliga känslor på fiskarna, måste man ändå säga att det blev ett kärt återseende. De cirklade runt och närmast gned sig mot varandra, och de tre mindre har sedan dess hållit sig ganska nära varandra. De simmar runt betydligt mer än i det lilla 250-litersakvariet. Den stora hannen (vi antar att det är en hanne eftersom han är klart störst) har hittat en favoritsten att stå under, men även han är betydligt livligare i det större akvariet.

På kvällen när bara det svag blå nattljuset var det enda som lyste upp akvariet, kunde man se frontosorna nästan ”dansa” i vattnet. Magiskt.
Alla fiskar var kvar på morgonen…