Att hålla akvarier och grodterrarier är som en ständigt vinglande gång mellan lycka och fascination till olyckor, oförklarliga plötsliga naturfenomen och kaos. Att sitta inne i gröna rummet och höra porlandet från ”vattenfallen” är oerhört fridfullt. Men de senaste veckorna har tiden i rummet mest inneburit jobb. Och inte minst frustration över att inte veta hur man ska åtgärda problemen.

Grodterrariet
– Det stora grodterrariet håller fortfarande inte tätt efter två nya lagningsförsök.
Idag har jag rivit upp botten på den högra delen och upptäckte ett hål i silikonlagningen som inte syntes, eller gick att nå, från det vänstra skåpet. Håller tummarna för att det fjärde lagningsförsöket ska fungera.

+ Galactonotusarna, som nu i snart en månad tvingats bo i det lilla 30-centimetersskåpet, verkar trivas alldeles utmärkt. De klättrar runt mest hela dagarna och vi kan inte se något bråk. När vi kommer med plastglaset med dagens bananflugor, ställer de nästan upp sig på rad och äter ur handen.

– Ranitomeyorna har hållit sig mycket osynliga sedan de kom till det stora grodterrariet. Ett tag trodde vi att alla utom en hade dött.
+ Sedan började de visa sig då och då och ibland har flera stycken varit framme samtidigt. Eftersom vi har kännetecken på dem, har vi sett att alla troligtvis finns kvar och att de bara är lite försiktiga.
– Efter att jag idag har rivit ut bottnen i deras skåp är vi antagligen tillbaka till den gömda tiden.

Tanganyika
+ Frontosorna verkade mycket nöjda med att få ett nytt akvarium, med bättre inredning, simutrymme och vattenkvalitet.
– Nästan omedelbart återgick de till sitt beteende att hålla sig gömda bakom en sten hela dagarna och mer eller mindre matvägra. Efter en konsultation hos vårt fiskorakel Marianne på Djurmagazinet i Umeå, kom vi fram till att det antagligen beror på flytten. Frontosor är enligt Marianne oerhört känsliga, det kan räcka med att man köper en ny soffa eller har många gäster på besök för att de ska känna sig osäkra. Vi får hoppas att det stämmer och att de blir trygga med tiden.
– För några veckor sedan började stenarna täckas av bruna alger och de nyinsatta malarna verkade inte bry sig om dem.
+ Nu ett par veckor senare är algerna i stort sett helt borta.

Centralamerika
+ Eldbukarna växer och är nu alla över fem centimeter. De simmar inte runt lika mycket utan har hittat olika gömställen/revir som de ofta bevakar. Vid matning kommer alla fram.
-/+ Ancistrusarna har varit ganska osynliga. Hanen har vi inte sett på flera veckor. Detta hände även när paret bodde i det provisoriska Tanganyika och då berodde det på att han vaktade ägg/yngel någonstans.
– Som jag tidigare skrivit har växterna sett lite tråkiga ut trots gödning med PMDD. Många hade svart beläggning med tofsalger på bladkanterna. Det började också bli en grön matta på gruset och på klippan under vatteninloppet. Efter tillskottet med nya lysrör, som jag trodde skulle gynna växterna, upplevde vi det som att algerna tog över hela akvariet.
+ Till slut bestämde jag mig för 3 dygns total mörkläggning, även om det inte sägs påverka tofsalger så mycket. Efter detta var en stor del av algerna borta. Efter införskaffandet av ett par nya fräscha växter och tre siamesiska algätare, har algerna på bara ett par dagar minskat till en klart hanterlig nivå.