Modifieringar
Honda ST 1300 Pan European, 2002

Här är några modifieringar jag gjorde i väntan på våren 2004. Kan kanske vara intressant för andra ägare av Pan European. (Texten delvis uppdaterad senare.)

Elektriskt justerbar vindruta
På hemsidan för Sweden Pan European Club såg jag att Honda erbjöd konvertering till elektrisk ruta med en stor och ful extra strömbrytare på styret. Pris 10000 kr plus montering(!?). Efter lite koll på andra ST1300-forum på Internet (MSN/ST1300US och My-mc/Honda ST1300) upptäckte jag att en ST-ägare (Mark) själv fixat en konverteringssats och även sålde den via Internet (California Scientific). Strax under 4000 kr inklusive Hondas originalomkopplare. Klart rimligare pris. Jag slog till eftersom kitet fått många rekommendationer i forumen.
CalSci är för övrigt en guldgruva för motorcykelägare och i synnerhet ägare av ST1300. Massor av tips och tillbehör.
Jag var den förste köparen i Europa så Mark var tvungen att modifiera kitet. Kontakterna skiljer sig något åt. Leveransen tog närmare en månad och till priset kom moms och tull, men det känns ändå relativt prisvärt. (Bara kabelstammen för tillbehör som jag ändå tänkt köpa kostar närmare 400 kr i Sverige.) Förutom den tillfredsställelse det ger att ha fixat något själv…

Kitet innehåller:
• Hondas kompletta motorsats
• Två Honda original reläer för ändlägesbrytarna inklusive gummiupphängning
• Hondas originalomkopplare som sitter på ABS-modellen, modifierad för att kunna anslutas till befintliga kontakter på en icke ABS-modell
• Hondas kabelstam för tillbehör (kontakter för eluttag, eluppvärmda handtag och radio)
• En specialtillverkad kabelhärva för anslutning av motorn via reläer och ändlägesbrytare

Det visade sig vara ett ganska omfattande arbete att installera motorn. Till att börja med måste alla kåpdetaljer tas bort, vilket innebär ett par timmars jobb när man är ovan. Ett tips är att lägga skruvarna och plastnitarna i olika påsar och skriva ner var det ska sitta. Blir många olika skruvar och nitar att hålla reda på annars. Alla som kan läsa anvisningar på engelska, är noggrann och kan hantera en kabelskotång borde kunna klara av jobbet att installera vindrutemotorn. Det värsta jobbet är egentligen att plocka av alla plastbitarna.
Vindrutan fungerar utmärk. På köpet fick jag varningsblinkers, men tyvärr saknar den nya omkopplaren den praktiska separata helljusblinken.

Praktiskt test: Rutan fungerar som väntat mycket bra. Jag har satt sadeln i lägsta läget (justerbart i tre lägen) och ser igenom rutan när den är i högsta läget. Jag upptäckte att jag ofta föredrar att ha den lite lägre (till och med i lägsta läget) för att känna lite vind när jag kör ensam. Med passagerare ger det mest komfort och minst turbulens att ha den i högsta läget. I lägre fart är det skönt att kunna sänka ner den även då. Mycket lyckad modifiering!

Vindavvisare
Läsningen i de amerikanska ST-forumen ledde också till att jag bestämde mig för att köpa ett par plastbitar (wind deflectors) från CalSci när jag ändå beställde vindrutesatsen. De såg i och för sig inte ut att vara så svåra att tillverka själv av plexiglas – men det krävs ändå lite experimenterande och arbete.
Over mirror wind deflectors heter den övre delen och skyddar händerna mot vind och regn. De fästs med tre plastnitar i den svarta plasten under kåpglaset och är enkla att ta bort om man så önskar. Det enda som blir kvar är tre plastnitar med samma struktur och färg som plasten. En plastläpp som sticks in i spegelhuset stadgar vindavvisaren.
Kanterna på plastbitarna var enbart sågade och krävde en del filande och putsande för att få finish men de ser överraskande bra ut på plats.
Under mirror wind wings är motsvarande plastbit under speglarna. Dessa lär enligt flera personer i forumen vara oerhört effektiva för att minska turbulensen – speciellt för passageraren. De undre plastbitarna fästs med två plastskruvar genom backspegelhusens undersida. Tog emot lite att borra hål i plasten, men hålen syns ju inte på undersidan.

Praktist test: Fungerar mycket bra. Med rutan i högsta eller nästan högsta läget är det i stort sett vindstilla på förarplatsen. Händerna är helt skyddade från fartvind och eventuellt regn. Ingen som helst turbulens oavsett fart. En lätt ”krusning” kan kännas på ryggen. Utan de undre vindavvisarna blåser en ganska turbulent vind under armarna, längs kroppens sidor och på passageraren. Ger med andra ord en klar förbättring även om det fortfarande blåser en hel del på passagerarplatsen.

Handtagsvärme
Jag passade även på att beställa en gör-det-själv-sats för handtagsvärme från USA. Jag är bortskämd med varma handtag från BMWn, men Hondas originalkit kostar orimliga 3500 kr inklusive termostat. På BMWn duger det bra med en tvåläges omkopplare och så fungerar det även på kitet jag köpte för lite drygt 200 kr. Två självhäftande plastfolier med värmetrådar att placera under befintliga handtag. Lite kablar och en strömbrytare. Jag anslöt dem till tillbehörsuttaget på kabelstammen som följde med vindrutan. Strömbrytaren placerade jag i höger handskfack – snyggast så.
Det var lite problematiskt att få av gummihandtagen. Lär gå enkelt med tryckluft, men sådan har jag inte. Jag upptäckte att det gick att dra av dem genom att fetta in utsidan, ta tag längst in och sedan dra dem utanpå ungefär som man kavlar upp en skjortärm. De är ganska elstiska. Jag klistrade fast folien med värmetråd och smetade därefter in dem med lite silikon. Sedan var det bara att dra tillbaka gummihandtagen, tvätta bort fettet och vänta på att silikonet skulle stelna. Sitter som berg och värmen fungerar bra.

Praktiskt test: Vid vårens första tur var det +5°. Mycket skönt med värme! Nästan väl varmt på högsta effekten. Kanske lite knöligt att komma åt strömbrytaren i handskfacket.

Eluttag
Honda säljer ett eluttag för 560 kr. Liknande men utan Hondas specialkontakt för anslutning till kabelstammen jag nämnt tidigare kostar en tiondel. För att slippa göra synlig åverkan på kåpan, valde jag att placera ett eluttag i varje handskfack. Jag köpte uttag på Clas Ohlson och valde vanliga cigarettändaruttag med lock istället för de mindre 12V-uttag som annars ofta finns på motorcyklar. Vanliga cig-uttag är bättre om man vill ansluta laddare till t ex mobiltelefon.
Jag anslöt uttagen till kabelstammen för tillbehör vilket innebär att de är säkrade med originalsäkringen för tillbehör och bara fungerar när tändningen är på eller i läge ACC (accesories).

Intercom och musik
Kommunikation på en motorcykel kan vara lite besvärlig. Passageraren kan knacka på föraren, använda teckenspråk eller skrika. Föraren har lite svårare med alla dessa metoder. Lösningen heter intercom. Jag funderade först på att skaffa ett enkelt headset från Clas Ohlson och ansluta det till en kommunikationsradio (PMR). Men det skulle vara trevligt med lite musik eller radio också. Det enda ”riktiga” intercom jag hittat i Sverige är Peltor som är ganska dyrt. Läste lite på Internet och hittade engelska Autocom som också är dyrt, men verkade mycket bra, antagligen det bästa man kan köpa. När man summerar ihop alla specialkablar och detaljer som behövs för ett komplett intercom med elanslutning, anslutning till radio/musikapparat, mobiltelefon och PMR-radio, blir summan mycket hög.
På ett BMW-forum hittade jag rekommendationer på det också Engelska Tecstar Starcom 1. Till synes samma funktioner som Autocom till ett betydligt lägre pris. Jag slog till och beställde med en förhoppning att kvaliteten är OK.
Kvalitetskänslan visade sig vara bra, liksom ljudet, men jag har ännu inte testat den under körning. Är lite orolig för att vindbruset ska tas upp av mikrofonerna. Eller att motorcykeln ger störningar vilket jag läst är vanligt.
Jag monterade enheten längst bak under sadeln/pakethållaren. Elektriskt är den ansluten direkt till batteriet via en säkring och ett relä som aktiveras av tändningen (tog ström från kabelstammen för tillbehör). Jag valde denna lösning för att om möjligt undvika störningar. Man bör undvika att dra ledningar nära tändspolarna (kan ge ett knattrande störningsljud). Likaså kan generatorn ge en varvtalsbunden vinande störning.
Uttagen till hjälmarna placerade jag på vänster sida enligt bilden. Det följde med speciella gummilock till uttagen som man också kan sätta fast på motorcykeln. Praktiskt när man inte vill använda intercomet. Enheten startar automatiskt när man ansluter förarens headset.
Jag hade tänkt placera en musikapparat (Ingelas minidisk tills vidare) och en mobiltelefon i vänster handskfack. Tyvärr räckte inte kablarna som följde med ända fram så jag fick köpa nya. Vanliga 3,5mm minipluggar. Jag köpte dubbelskärmad kabel till musiken för att om möjligt skärma av störkällor. Från minidiskspelaren har jag dragit upp en fjärrkontroll som jag fäst med kardborreband på instrumentpanelen.
Jag har klätt insidan av handskfacket med en bit av ett tunt liggunderlag. Både för att göra facket mjukare mot minidisken och telefonen och för att förhoppningsvis skydda lite från motorvärmen. Minidisken och telefonen har jag dessutom placerat i utskurna bitar av polyesterskum.
Mobiltelefonen har jag ställt in så att jag kan svara med rösten. Är lite tveksam funktion på detta och jag misstänker att det kan vara lite problematiskt att få det att fungera under körning med vindbrus och andra ljud. Återstår att testa i praktiken. Hemma i garaget fungerade det i alla fall.
Monteringen av högtalare och mikrofon i hjälmen krävde lite handarbete med nål och tråd. I min AGV-hjälm gick det att stoppa in högtalarna under stoppningen bakom hakbandet. Perfekt placerade vid örat, men eftersom jag inte ville sprätta i inredningen, sydde jag fast högtalarkabeln i tyget. På Ingelas Arai-hjälm finns det en fördjupning vid örat precis lagom för att sätta fast högtalarkuddarna med det medföljande kardborrefästet. Eftersom det går att ta lös kindkuddarna i hjälmen var det inge problem att stuva undan överflödig högtalar- och mikrofonkabel.

Praktiskt test: Fungerar bättre än vad jag hade vågat hoppas. Inga som helst störningar från motorcykeln. Det går att till viss del justera ljudvolymen på intercomenheten. Strax över minimiläget blev lagom högt för tal vid körning. Vid högre nivå brusar intercomet en hel del, men detta är bara hörbart vid stillastående. Och ljudet blir som sagt för högt då. Det hörs en gnutta vindbrus i högtalarna från den medåkandes mikrofon, men mycket obetydligt. Definitivt inget man störs av. Fantastiskt att kunna samtala med normal röst oavsett fart. Hörs bättre än i bilen!
Ljudnivån från minidisken var däremot något låg och dessutom tystande den efter några minuters spelning. Den klarade inte vibrationerna. Testade med sonens iPod som gav både bättre ljudnivå och felfritt ljud. Något att skriva upp på önskelistan. IPoden har läcker design, hur mycket plats som helst (dessutom en hårddisk som kan användas för lagring av digitalbilder), ett smart menysystem och spellistor som man kan skapa i det suveräna programmet iTunes i datorn. Hela musiksamlingen i fickan eller på hojen.

Uppdaterat: Vi använde en iPod under en försommaren långtur. Köpte en radiobaserad fjärrkontroll (fungerar utan visuell kontakt) placerad på instrumentpanelen. iPoden fungerade utmärkt hela resan. I motorvägsfart försvinner tyvärr så mycket av ljudet att musikupplevelsen blir lidande. Fungerar bäst upp till 90. Fjärrkontrollen är lite för liten och plottrig för att manövreras med handskar, men fungerar i övrigt bra.
Telefonen fungerar också, dvs att svara med röstkommando under körning - men tyvärr bara vid låg fart (upp till ca 70km/h). Vid högre fart stör antagligen fartvinden för mycket. Men man hör åtminstone att det ringer och kan stanna vid lämpligt tillfälle. Telefonen kopplar ner automatiskt när den som ringer upp lägger på luren.

Toppbox
Jag prutade till mig en Givi Maxia II toppbox vid köpet. Jag kompletterade med fästen, ryggstöd, räcke och belysning från Touringbutiken. Jag är egentligen inte så förtjust i att lasta långt bak i en toppbox, men på långkörning kan man behöva ett utrymme för sovsäckar, varma tröjor och annat lätt. Eftersom vi ska iväg på fågelkurs på Öland till sommaren, måste det också finnas plast för en tubkikare och ett stativ. Tanken med räcket var att ha en utanpåliggande plats för att fästa det ganska långa stativet. Ryggstödet kan nog också vara bra på långkörning. Passageraren kan luta sig något bakåt och ändå sitta stabilt.
Belysningen i toppboxen är kanske ingen nödvändig detalj, men det kan kanske öka synbarheten något och boxen är ju förberedd för det. Egentligen är ljusrampen avsedd för bromsljuset, men jag anslöt det även till bakljuset via två dioder och ett effektmotstånd på ca 5 ohm (se skiss). Ljuset lyser nu svagt med den vanliga belysningen och tänds upp till full styrka när jag bromsar. Elektronikdetaljerna satte jag i en vanlig kopplingsdosa som jag placerade baktill under sadeln.

Uppdaterat: Toppboxen fungerar mycket bra. Den sitter på för det mesta eftersom den både fungerar som ryggstöd för passageraren och är ett rymligt utrymme för hjälmar och annat. Räcket fungerar utmärkt som bärhandtag. Utan det skulle den vara lite svårgreppad.
Min listiga belysningslösning fungerade utmärkt - i några dagar... Har inte orkat kolla vad som är problemet.

Nyckel till handskfacket
Det vänstra handskfacket är låsbart, vilket kan vara bra men samtidigt mycket irriterande. Att behöva stänga av motorn för att komma åt innehållet är inte så praktiskt. Nycken sticker dessutom upp flera centimeter ur låset (gäller även packväskorna) och ser ut att kunna brytas av om man är oförsiktig.
Jag lät därför göra en nyckelkopia som jag kapade av till lämplig längd och satte fast i en ratt jag köpt på ELFA. Lite plastik padding säkrade nyckeln på plats i ratten. Ser snyggt ut och gör det enkelt att öppna handskfacket när jag vill. Jag kan låta nyckeln (ratten) sitta i jämt förutom när jag parkerar på stan. Eftersom Hondan är försedd med startspärr går det inte att starta motorcykeln med rattnyckeln (och den är dessutom för kort).

Uppdaterat:

Ny sadel
Efter en sommar i sadeln har vi kommit fram till att en ny sådan inte skulle vara dumt – sadel alltså. Sommar också kanske. Efter en dag i sadeln har man rejält ont i de bakre regionerna. Så borde det inte vara på en touringmotorcykel. Problemet är att hitta en lämplig lösning som inte kostar för mycket. Det finns flera företag i USA som bygger om sadlar men det är dyrt och är långt borta. För att byta sadel bör man helst prova först och det finns ingen återförsäljare i Sverige. Det finns några Europeiska alternativ också, men lika svårt att prova för det. Jag gjorde trots allt slag i saken och beställde en sadel från Top Saddlery i Frankrike. Lika osuttet, men betydligt billigare och värt ett försök.
Den är snyggare än originalsadeln och verkar minst lika välgjord. Den är något mjukare stoppad men framför allt är formen mycket bättre. Har inte åkt så långt när jag skriver det här, men den ger troligtvis inte samma onda bak efter 30 mil. Den stoppade kanten baktill gör förardelen ganska kort och man hamnar något närmare tanken än tidigare. Jag betalade 3200kr inklusive frakt för sadeln komplett med stomme som är likvärdig originalsadeln vilket jag tycker känns prisvärt. Top Saddlery är dock lite knepiga att ha att göra med. En tankväska jag beställde senare kom inte förrän efter drygt två månader och många mail.

På önskelistan
Passageraren drabbas av en hel del vind och turbulens. Vindrutan skyddar föraren mycket bra, men luften som pressas åt sidan ramlar tydligen ner på passageraren. Luftfickan som bildas är lite för kort. Det blåser mer än på en helt kåplös motorcykel. Jag tror att vindrutan blir lite för lodät och långt fram i högt läge. En något högre ruta som kan lutas mer skulle antagligen ge bättre resultat. Det finns sådana rutor från specialicerade tillverkare. En del rutor har en luftspalt (hål) i nederdelen vilket ska motverka undertryck och turbulens. Det finns också företag som förespråkar att en spalt upptill är lösningen (Laminar Lip). Inte lätt att veta och för dyrt att köpa ny ruta utan att veta att det blir bra.

Som jag skrev på den allmänna sidan har jag börjat se vitsen med "risers" som höjer styret några centimeter. Men att betala närmare två tusen för ett par aluminiumbitar känns hutlöst dyrt. Jag står nog ut med lite ont i tummarna...

GPS/navigator på motorcykel tyckte jag tidigare verkade tekniknördigt i överkant – och dyrt. Idag kostar en snabb och smidig navigator med färgskärm mindre än 7000 kronor. Och då fungerar den både på motorcykeln, i bilen, i båten och i skogen. Efter förra sommarens irrfärder på småvägar känns det helt plötsligt som en både rolig och praktisk pryl. Jag brukar använda MC-kartor med rödmarkerade roliga vägar, men problemet är att hitta vägarna i verkligheten. Småvägar är ofta bristfälligt skyltade och finns det skyltar står det aldrig samma namn som på kartan. Skapa en rutt i navigatorn så talar den om för dig när det är dags att svänga av. Eller hjälper dig hitta pizzerian eller hotellet. Visst låter det roligt för en teknikgalning. :-)