Jag har inte ägt så många motorcyklar. Men under de senaste åren har jag försökt provköra en hel del. Är roligt och vidgar vyerna en hel del.
|
BMW
R 1150 R |
 |
Om inte ordet lagom lätt får en negativ klang skulle jag använda det som beskrivning av BMWn. Den är lagom stor, lagom snabb, rolig, snygg och praktisk. Man sitter oerhört bekvämt. Allting känns rätt och den utstrålar kvalitet och trygghet. Motorn är förvånansvärt pigg för att bara mäta 85 hästkrafter. Den drar bra från låga varv och ger en sugande acceleration från låga 3000 och upp till 7000 varv.
Den är rolig och smidig på småvägar. Den BMW-unika Telelever-framgaffeln niger inte under kraftig inbromsning som de flesta vanliga framgafflar gör. Den är också oerhört stabil och sväljer tjälskott i kurvor utan att motorcykeln rubbas. Jag har upplevt att andra motorcyklar känns veka och vinglar till i sådana situationer.
Bromsarna är helt otroliga. Låsningsfria delintegralbromsar med servo! När man är ovan vid dem kan de kännas lite okänsliga och det blir lätt av eller på. När man vant sig vid att det räcker att lägga ett par fingrar på handtaget, fungerar de utan problem. Handtaget påverkar också bakbromsen medan fotbromsen bara går bak, vilket kan kännas bra på grusväg. Servosystemet tjuter lite diskret när man bromsar, men det kan upplevas ganska irriterande när man står still med bromshandtaget intryckt.
Motorcykeln fungerar också bra vid långkörning. Sätt på packväskor, pakethållare och tankväska och du har en touring-BMW. Den fungerar nästan lika bra grusväg som på asfalt. Kardan är självklart på en BMW.
Det enda man saknar är kanske lite väderskydd. En naken motorcykel
kan bli ganska jobbig att köra länge i motorvägsfart. BMWn
var utrustad med en liten så kallad Speedster-ruta. Den styr undan
fartvinden från överkroppen, men istället får man
all vind på hjälmen.
Jag investerade i en större ruta från MRA kallad Vario-screen. Den är justerbar och fungerar ganska bra. De justerbara överlappande delarna styr luftströmmen på ett mer kontrollerat sätt och minskar turbulensen. Med rutan går det att hålla en marschfart en bra bit över motorvägsfart utan att tröttas av fartvinden.
Däremot känns vindrutans utseende lite fel på den i övrigt läckra roadstern. Personligen tycker jag att BMWn är mycket snygg. En läcker kombination av hightech och tradition. En del jag mött tycker att den är den snyggaste motorcykel de sett. Andra att den bara ser konstig ut med underliga former och utstående cylindrar. Den snyggaste BMWn enligt mig.
BMW är känd för att ha en lite klonkig och kinkig växellåda. Varje ny BMW-generation sägs ha nya och bättre växellådor, men de klonkar fortfarande även om det inte märks vid acceleration eller om man är snabb med växelspaken. Dra av på gasen några tiondels sekunder samtidigt som du nuddar kopplingshandtaget och trycker i en ny växel. Inte ett ljud från lådan.
Ett par små irritationsmoment är en svag pulsering i gasen vid obelastad motor och låga varvtal, t ex i stadstrafik. Denna sägs bero på katalysatorn och är inget att göra åt. Batteriets idiotiska placering under tanken går inte heller att göra något åt. Kräver en halvtimmes demontering av tank, oljekylare och en mängd sladdar och slangar innan du kommer åt det.
Första sommaren blev det mest kortare turer runt hemorten. En varm sommar och inte en enda tur i dåligt väder. Kändes nästan lite fegt, jag som skulle vilja kalla mig en touringåkare. Men jobb, båt och familj tar också en del av ens tid.
Under 2003 gjorde jag två lite längre turer till Lofoten och
Åland Mer om detta under rubriken Resor.
2004 sålde jag BMWn eftersom jag slagit
till på en Honda ST 1300 Pan European under vintern. |
|
 |
Inte jag |
 |
Min 1150 med väskor och ruta |