Inspirerade av några vänner som vi fått följa med ett antal gånger, började vi kika på begagnade båtar sommaren 1996. Siktet var inställt på en billig ”bobåt” där hela familjen kunde bo någon vecka och där det också fanns plats för tillfälliga gäster.
Vi kikade på Nimbus 26, Karlö 28 och en massa udda båtar men den vi fastnade för var en norsk Comet 29 från 1978. Stor som ett hav invändigt men väldigt sliten – och den som gjort inredningen hade antagligen andra intressen än träarbete. Typiskt hembygge men full av möjligheter.
Comet 29 ser ut som en typisk snipa, bullig och med rundad akter, men under vattenlinjen är aktern ganska tillplattad och har ett bärplan. En riktig snipa kan inte gå fortare i knop än dess längd i vattenlinjen. Därefter sätter den motvåg som bildas framför båten stopp och aktern gräver ner sig. Den platta aktern på Cometen lyfter däremot upp båten så att den halvplanar och toppfarten ökar några knop. Egentligen är det att göra våld på snipans princip och bäst går den också i deplacementsfart runt 7–8 knop.
Cometen är, liksom många lite större 70–80-talsbåtar, dubbelruffad. I fören finns en mycket rymlig ”storstuga” med U-soffa alternativt en bred dubbelbädd. Längst fram finns en fullbred extra bädd och om man inte lider av cellskräck kan man dessutom sova i en 1 m bred krypkoj under styrplatsen framför motorrummet. Vi kallar den numera för ”björnidet", eftersom vår son Björn varit den som nyttjat platsen mest. I förruffen finns också en relativt rymlig toalett. I aktern finns en överraskande stor tvåbäddskoj som vi kallar gäststugan.
Det vi kanske uppskattar mest med båten är den otroligt rymliga ”uteplatsen”. Rummet under kapellet är gigantiskt med båtmått mätt. Faktiskt cirka 7m2 (om man räknar med styrplatsen och pentryt). Där ryms kök, hörnsoffa med sju sittplatser och styrplats. Även när man är många ombord finns det utrymme att röra sig utan att man kliver på varandra.
Något vi också uppskattar är att det finns ett skarndäck runt hela båten, dvs en gångväg mellan överbyggnaden och ”räcket” (mantågslinan/pulpit). Det är inga problem att gå runt båten under gång eller att komma åt ankaret i aktern trots akterruffen. I aktern finns också en stege och en badbrygga.
Motorn är numera en treliters fyrcylidrig Solé-diesel på 88 hk. Vi var tvungna att byta den gamla V8 som satt ifrån början eftersom den drog avsevärda mängder olja. Egentligen helt fel motor i vilket fall som helst. Rent tekniskt var båten rätt hyfsat utrustad, och hade varmvattenberedare, dieseldriven värmare, kylskåp (box), separata start- och förbrukningsbatterier och en del annat redan när vi köpte den. Vi kompletterade med hydraulstyrning, septitank till toan, ny stereo, nya instrument, ventilatorer och en mängd andra små saker.
